thewaytoahealthierme.blogg.se

Mitt eget svar på den frågan är oändligt liv. Jag menar, jag vill inte behöva gå igenom bortgången av mina nära och kära samtidigt som jag vet att jag själv aldrig kommer att få slumra in och låta den sista vilan omsluta mig. Jag vill ju återförenas med alla på den andra sidan när det är min tur... Just därför vore ett oändligt liv något mycket värre än döden själv. 

Jag frågade mig själv i början av denna bok, varför jag inte riktigt tyckte om den då jag inte har något konkret svar på detta.. Men ju längre in i boken jag kom, desto mer förstod jag anledningen. Den prata mycket mer om döden, än vad de fyra första böckerna i serien gjorde i överlag, men även det faktum att Sirius dör och Harrys sorg i slutet av boken gör mig alltid så upprörd, nu värre än någonsin och jag kan inte hejda mina egna tårar från att rinna nerför kinderna när jag lyssnar på det partiet och min egen sorg blir övermäktig och okontrollbar. 

Och just den där känslan av att:

 "när man är bland människor som lever som om inget hänt när hela ens värld rasar samman vill man helst vara för sig själv. När man äntligen sitter där, ensam, precis som man ville, så känns det som att alla tankar och känslor övervinner makten som man egentligen inte alls har och då vill man ha människor runt omkring sig igen"

Jag känner igen den alltför väl. Det är jobbigt att vara trevlig och social, samtidigt som det är minst lika jobbigt att vara ensam.