22:46:32
Det svåraste valet jag tagit
Den här ämnet är väldigt svårt för mig, inte på grund av att jag har svårt att komma på vad jag ska skriva om, utan för att det gör mig ont att ens behöva tänka på det här.
Jag älskar ju som sagt katter och jag är uppvuxen med katt, speciellt en som jag själv fick lov att välja från den kull mammas ena katt fick. Jag valde enligt henne den fulaste kattungen, en orange hona. Och ja, som kattunge var hon faktiskt väldigt ful och hon kunde somna lite vartsomhelst, hon var den i kullen som alltid var väldigt försiktig, hon väntade tålmodigt på att de andra skulle äta klart innan hon gick fram för att äta och ja, hon var speciell på många sätt. Jag var nio år när hon föddes och jag döpte henne till Diana. Hon var alltid vid min sida och hon tröstade mig varenda gång som jag var ledsen. Hon betydde väldigt mycket för mig. Jag fick ha henne i mitt liv tills hon var 19 år. Det tog mig lång tid att ge upp hoppet om hennes överlevnad när jag insåg att hon började bli gammal.. jag handikappanpassade lägenheten för hennes skull (jag satte trappstolen vid sängen så att hon kunde hoppa upp utan besvär, matade henne på hennes speciella plats vid fönstret..) och jag gav henne ett pulver som skulle kunna hjälpa henne att få bättre brosk och leder. Jag älskade henne så mycket och ville helt enkelt inte ge upp.. tills jag märkte att hon inte hade kvar någon livskvalite och jag ville inte att hennes sista tid i livet skulle orsaka henne ännu mer smärta så jag beslöt mig för att låta henne få somna in. Och in i det sista så valde hon att lägga sig i min famn innan hon till sist somnade in för gott. För mig var det ett väldigt svårt beslut, och ändå var det det rätta att göra för att hon skulle få ett värdigt slut på det liv hon haft. Hon var min bästa vän och jag kommer alltid att ha henne i mitt hjärta.