21:59:29
Blod, svett och kosmetika
Oj, nu var det ett tag sedan som jag uppdaterade bloggen och skrev på fri hand om hur livet och vardagen ser ut och uppehåller sig. Jag har funderat mycket på att skriva, men har inte funnit någon motivation till det. Jag har ansett att mitt liv den senaste tiden varit väldigt tråkigt och likgiltigt. Jag har liksom sovit mig igenom dagarna och har inte haft någon direkt ork till någonting. Det har känts som om jag tappat bort mig själv lite, som om jag gått vilse i livets kaos.
Men nu är jag äntligen på väg tillbaka upp ur dimman och jag har totalt dykt ner i olika projekt som jag har framför mig och det verkar som om jag inte riktigt kan sluta. Visst grubblar jag alldeles för mycket, negativa tankar och känslor tränger sig på väldigt ofta fortfarande och jag har panikångest och panik känslor samt beslutsångest var och varannan dag. Men nu har jag iallafall en anledning till att känna så som jag gör.
Jag ska nämligen gifta mig med min fästman i sommar och jag vet att vi tog ett gemensamt beslut om att inte ha ett traditionellt bröllop, utan ett bröllop som verkligen visar alla vilka vi verkligen är och det vi tror på, att vi inte bryr oss om tradition utan att vi gifter oss för att vi verkligen älskar varandra..
Ändå kan jag inte förneka att det förhoppningsvis kommer att bli den lyckligaste dagen i mitt liv och jag vill verkligen göra den perfekt, få världen att förstå att det är honom som jag älskar och jag vill verkligen att även han ska förstå det och jag vill att dagen blir extra speciell för oss båda. Jag vill vara extra vacker den dagen och jag vill verkligen att min familj och släkt kommer för att fira kärleken vi har mellan oss till varandra.
Jag planerar med blod, svett och tårar så att allting ska bli perfekt och jag håller på att driva mig själv till vansinne.
Jag vill ha det, nej den, eller vänta.. kanske båda? Eller kanske ingen av dom? Någonting annat? Alltihop? Inget alls? Hjälp...
Jag har bestämt mig för vilken sminkning jag vill ha, för att i nästa sekund inte bry mig alls överhuvudtaget, för att sedan få panik och inte veta någonting. Jag har redan köpt en klänning, jag har fått beröm för den, den är verkligen min stil, ändå undrar jag om det verkligen är en klänning som jag vill använda i detta syfte.. samtidigt som jag inte vill ändra mig eftersom klänningen är helt enkelt jävligt underbar.
Det är fyra månader kvar till dagen i ära.. ändå känns det som om det är imorgon det kommer att ske. Herrejävlar... Jag kommer bli helt jävla tokig innan det här är över.. ändå tycker jag att det är jättekul att få planera det här i mitt panikslagna huvud som alltid hittar på egna, lite tokiga idéer. Ärligt talat så blir jag aldrig längre förvånad över vilket kaos mitt huvud kan skapa.
Så fram tills jag står där i min klänning framför min älskade och bedyrar min kärlek till och för honom inför våra familjer så kommer nog bloggen bli överöst med funderingar, tankar och alla känslor som jag bollar med i nuläget.
Dessutom så kommer jag snart att få komma till rätta med mina diagnoser då jag förväntar mig att remissen nått sitt sista månad i Maj, då börjar förhoppningsvis jag med den nya utredningen och får den hjälpen jag så väl behöver.