21:04:06
Tidig kväll
Jag har inte orkat göra speciellt mycket idag, med konstant smärta som dessutom är pulserande så blir det inte mycket gjort. Jag har ingen ork till att göra något, jag har sökt hjälp många många många gånger förut för denna smärta men jag har aldrig fått en behandling som faktiskt fungerat i längden. Jag har inte ens färglagt något för orken finns inte längre till.
Jag har väldigt väldigt hög smärttröskel, vad annars skulle man kalla det när man inte åker in till sjukhuset med 15+ blodproppar i lungan..? Det står till och med i min journal på sjukhuset att jag har så gott som ingen smärta alls.. förutom när det gäller vissa saker och när jag då får ont, då får jag istället väldigt väldigt ont på en gång, det finns liksom ingen trappa eller tröskel som jag hört andra förklara.. antingen så har jag inte ont alls eller så har jag förjävligt ont och för mig finns inget mellanrum bland dessa.
Och jag blir så sjukt jävla less på mig själv, för jag vill slippa värk, både fysiskt och psykiskt, jag vill få må bra, vill kunna leva livet och inte oroa mig för nästa kris. Men när det ena avlöser det andra så känner jag hur hopplösheten griper tag i mig.
Och det jag mest av allt vill säga är förlåt. Förlåt för att jag inte orkar. Förlåt för att jag inte klarar av att le ibland. Förlåt för att ni får stå ut med mig.
Så istället för att älta något som jag ändå inte kan förändra så säger jag istället godnatt.