11:31:27
Bryta sig loss från smärtans kedja
Oj, vad dumt det kändes att jag i början av denna vecka inte haft någon ork. Men, det är som det är, jag tänker inte trycka ner mig själv. Istället får jag helt enkelt ta tag i träningen igen de kommande dagarna. Igår var dock en väldigt bra dag, med mycket ork och glädje. Då gick jag 1,5 mil.
Jag blir dock väldigt väldigt less på att rösterna i mitt dumma lilla huvud säger så elaka saker. "Du är så patetisk och värdelös." Innerst inne, logist tänkt så vet jag att jag gör mitt bästa och ibland mer eller mindre, men jag gör det jag klarar av för stunden.
Jag har äntligen börjat gå vidare, jag har börjat må bättre både fysiskt och psykiskt. Jag kan äntligen titta på mig själv i spegeln och se att jag inom en väldigt snar framtid kommer kunna säga att vartenda leende jag sänder ut är äkta.
Jag är inte fri, jag har fortfarande samma förstörda flicka som inte vågar prata inom mig, barnet som blivit så sviken av så många. Jag var flickan som inte längre ville leva. Jag kommer alltid att bära med mig henne, skydda henne mot allt ont, och hon kommer nog aldrig att försvinna eller bli riktigt hel igen och den flickan är och var jag.
Men, jag har äntligen börjat hitta mig själv som en vuxen individ. Iallafall så känns det så vissa dagar. Och även om jag fortfarande är samma flicka så har jag ändå börjat lära mig att acceptera det som var min uppväxt, det som är mitt förflutna. Jag kommer kanske aldrig glömma och jag kommer definitivt inte kunna förstå och förlåta de personer som gjorde mig så jävla illa. Men, jag kan gå vidare, skapa mig själv ett eget liv och en stabil framtid och det är precis det som jag riktar in synen på just nu.
Och, jag har hittat min röst. Jag har egna åsikter som jag står för. Ingen kan längre trycka ner mig som dom gjorde förut.
Jag kanske inte är helt fri, men jag har börjat kämpa och snart kommer jag lyckas bryta mig loss från kedjorna. Och jag har bestämt mig för att kämpa emot mörkret.
Jag vill leva!!!