thewaytoahealthierme.blogg.se

2018-02-12
22:10:07

Akutpsyk

Gaaaah vilken jävla dag.
Det började med att pojkvännen åkte på jobbet och jag vet att jag borde klara mig själv, jag gör ju det annars liksom men jag kände på en gång när han hade åkt att dagen skulle bli ett totalt kaos.
Sedan åkte jag upp på sjukhuset för att ta blodprov, en vanlig rutin för mig såhär en måndag, jag tar ju trots allt blodförtunnande. Och i väntrummet på provtagningen så kände jag att ångesten växte, ju mer folk det kom desto mer ångest fick jag. Det slutade med att jag var sjö blöt i svett innan det ens var min tur.
I väntan på sjukresa som skulle ta mig hem så ringde jag minds självmordslinje för att få prata av mig ångesten då den började bli övermäktig, men som vanligt var det fullt i kön och dem bad mig ringa tillbaka vid ett senare tillfälle.
När jag väl hade kommit hem var ångesten och självhatet så enormt att jag inte ville annat än att dö. Därför beslöt jag mig för att avsluta hela jävla skiten ikväll, ikväll skulle ångesten försvinna för gott och mina anhöriga skulle äntligen få slippa den börda jag har blivit..
Misstaget (min räddning) var att jag dessutom skrev ut det i en Facebook grupp som har med psykisk ohälsa att göra, att ikväll kommer jag avsluta mitt liv.. eller något i den stilen. Personer som reagerade på inlägget reagerade starkt, dom tog det för vad det var och kontaktade min pojkvän som i sin tur kontaktade personalen på mitt boende.
Dessutom ringde polisen mig på mobilen strax efter det och frågade hur jag mådde, berättade att människor ringt in och jag sträckte över telefonen till personalen för jag orkade inte ta det samtalet själv.
Jag åkte in på sjukhuset ganska på en gång efter det, tillsammans med personalen och trots att vi båda berättade och informerade läkaren om hur pass jävla dåligt jag faktiskt mår så ville hen först inte lägga in mig, utan förlitade sig på personalen vilket jag anser är helt fel. Jag sa ifrån och sa att OM dom släpper mig så KOMMER jag göra det och att det INTE är ett tomt hot. Tillslut hade hen inget annat val än att lägga in mig.
Tragiskt att Svensk sjukvård ska vara såhär.
Nu ligger jag på mitt rum på avdelningen och funderar på varför...
Varför jag?
Varför mår jag såhär?
Och varför skrev jag i gruppen?

Jag behövde bara få skriva av mig..
Så nu vet ni i alla fall.

Kommentarer:
2018-02-12 @ 22:22:43
#1: Nouw.se/familjennordberg

Ångest e fruktansvärt. Massa kramar

Svar: Ja det är hemskt.
tack! ❤️
thewaytoahealthierme.blogg.se

2018-02-12 @ 22:25:14
#2: Kamilla

Kära lilla vän vilken tur att du åkt in och får proffs hjälp. Sänder över massvis med kramar till dig.

Svar: Tack ❤️❤️
thewaytoahealthierme.blogg.se

2018-02-12 @ 22:30:35
#3: evelina_nordberg@hotmail.com

Men krya på dig!!! Massa kramar

Svar: Tack,❤️
thewaytoahealthierme.blogg.se

2018-02-12 @ 22:43:48
#4: Lina

Skickar massor utav kramar till dig <3

Svar: Tack ❤️
thewaytoahealthierme.blogg.se

2018-02-13 @ 06:59:41
#5: Nouw.com/issastensson

Krya på dig och all lycka på vägen <3

Svar: Tack❤️
thewaytoahealthierme.blogg.se

2018-02-15 @ 06:45:15

Kram

Svar: ❤️
thewaytoahealthierme.blogg.se

2018-02-15 @ 06:48:13
#7: Sofie

Styrke kramar!

Svar: ❤️
thewaytoahealthierme.blogg.se

2018-02-15 @ 08:14:24
#8: Elina

Kram på dig! :)

Svar: ❤️
thewaytoahealthierme.blogg.se

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: