thewaytoahealthierme.blogg.se

2018-01-31
10:18:51

När allt faller

När allt faller så har jag min älskade som fångar upp mig innan jag blodig slår i marken, trots att han egentligen inte behöver. Han kom igår och höll mig vid liv ännu en dag/natt. Det enda jag är rädd för just nu är att det här kommer bli för mycket för honom, att mitt psykiska mående kommer förstöra våran relation till varandra. Jag försöker att inte avslöja för mycket, försöker verkligen att hålla saker från hans medvetande, men han ser på mig en enda gång och han vet att något är fel utan att jag behöver berätta det för honom. Jag har verkligen funnit min själsfrände.❤
2018-01-28
21:42:31

Middag

Nu lär det bli ett jävla liv, men jag måste få skriva om denna fantastiska dag utan att behöva oroa mig om att jag gjort något fel.
Jag blev upphämtad vid halv fyra tiden idag av min pojkväns pappa och min pojkväns syster för att äta middag hemma hos mina svärföräldrar. Och dagen har varit enormt lugn, inga onödiga sms eller någon yttre oro, så idag har jag fått andas ut utan att känna någon stress.
Vi åt älgkött med hasselbackspotatis, det var jättegott, min svärmor kan verkligen laga god mat.
Jag behövde verkligen den här dagen och är mina svärföräldrar evigt tacksam för att dom har tagit emot mig med öppna armar.
2018-01-27
20:03:43

Risk för inläggning

Jahaja.. det enda jag kan se just nu är mörker, smärta och tårar, jag försöker att se framåt, försöker att se bortom skiten som tär på mig hela tiden, men just nu finner jag ingen lycka, just nu känner jag ingen glädje även fastän jag försöker. Jag ser ingen horisont eller glädje i det som förut varit min framtid, och glöm då inte bort att jag verkligen försöker.
Jag kan låtsas le, jag kan låtsas för er skull att jag mår prima och att jag inte har själsont just nu, men sanningen är att jag totalt tappat livsgnistan. Jag är mentalt sönder körd av alla glåpord jag fått motstå mig och nu riskerar jag inläggning, igen..  det är i alla fall så jag känner och vissa med mig.
Jag vill inte bli inlagd igen, vill inte känna mig utelämnad och så ensam som jag gjorde sist jag var inlagd för det hjälper ju inte direkt att känna så. Men fortsätter det på det här viset så kommer jag tillslut inte att ha något annat val. Jag klarar helt enkelt inte av att må såhär längre.