22:43:31
Utbildningen.. inom särskolan
Dagens fråga idag är om vad jag tycker om utbildning och studier i största allmänhet, eller det är så jag tolkar det iallafall.
Jag anser att utbildning är ett intressant ämne att diskutera i överlag, eftersom jag har en hel del åsikter om just det här. Jag tycker att det är bra att det är skolplikt i Sverige, att det är en lag alla måste följa, oberoende av nationalitet, tro och religion.
Men när det nu kommer till särskolan.. ja, jag kommer att använda detta ämne till att beskriva min åsikt om hur jag ser på utbildning inom särskolan, både grundskola och gymnasium..
Som jag redan har förklarat i tidigare inlägg så har jag alltså gått i särskolan hela min skolgång, från allra första klass till slutet av gymnasietiden. Jag har kämpat mig igenom vad jag tycker var svårt, framförallt matematik och engelska. Jag tyckte alltid att lärarna var ignoranta, speciellt när jag kom upp i tonåren och började på högstadiet, då dom alltid ville preppa på oss de senaste läroböckerna inom ämnet.
I nuläget vet jag med facit i hand varför dom var så beslutsamma, det beror helt enkelt på att läroböckerna i årskurs åtta i särskolan var egentligen läroböcker för dem som gick i lågstadiet/början av mellanstadiet, och lärarna ville att vi skulle ha en chans att visa upp det vi faktiskt var bra på och det var just därför som vi sällan fick göra de saker vi tyckte var roliga, för dom ämnena kunde vi redan utantill.
Det finns många olika saker som jag skulle kunna gnälla högt och länge om när det kommer till särskolans läroplan, men jag kommer bara ta upp två saker, de enligt mig viktigaste sakerna som särskolan har felat i i sin utbildning av speciella barn som behöver extra mycket hjälp och som lätt hamnar i beroendeställning.
Först och främst så har jag kommit till insikt att särskolan måste börja lägga betoning på alla ämnen i läroplanen, vilket innebär att särskolan borde lära ut alla de ämnen som den oprala skolsystemet lär ut, och då menar jag verkligen alla! Visst kommer det att ta lite längre tid för barn och ungdomar i särskolan att lära sig ämnena, men då dessa ungdomar för det mesta går tio år istället för nio så borde det vara en självklarhet.
Sedan tycker jag personligen att grundsärskolan och dess politiker borde ta sig en funderare när det gäller att inte införa sexualkunskap förrän i årskurs 1 på gymnasiet! Jag måste få hävda att mycket känslor väcks hos mig när jag tänker tillbaka på min skolgång och det enorma ovetande jag hade om allting gällande lika mycket min egen kropp som andras.. hade jag inte haft en mamma som kunde prata med sina barn så hade jag blivit livrädd den dagen då jag fick min allra första menstruation. Jag tycker personligen att grundsärskolan borde införa sexualkunskap i mellanstadiet, då det är då som kroppen börjar förändras.
Men som sagt tycker jag att det är bra att det är skolplikt i Sverige. Jag önskar bara att särskolan kunde agera på ett annat sätt.