17:54:32
Funderingar och tankar
Ligger just nu i sjukhussängen och det kommer upp miljoner med tankar och jag försöker förgäves att förmedla dom med ord. Jag är en väldigt orolig själ som inte riktigt vågar be om hjälp, jag håller mig helt och hållet för mig själv på avdelningen, jag har ingen övrig ork eller energi att vara "mig själv" när jag får besök och jag blir mer och mer irriterad ju längre dom stannar.. och jag vill inte känna så.
Jag vill kunna vara mig själv, med ett äkta leende på läpparna och med ork att vara social.
Jag borde be om mer hjälp, mer ångestdämpande, fler samtal, men jag vågar inte!
Jag är rädd att vara i vägen, rädd att jag ska bli ett problem och då jag inte kan förmedla i ord i riktiga livet så blir det väldigt svårt och komplicerat att få andra att verkligen förstå.
våga be om hjälp - ända vägen till att kunna må bättre.
om inte du tar chansen gör någon annan det...
ta den du är värd det