20:03:43
Risk för inläggning
Jahaja.. det enda jag kan se just nu är mörker, smärta och tårar, jag försöker att se framåt, försöker att se bortom skiten som tär på mig hela tiden, men just nu finner jag ingen lycka, just nu känner jag ingen glädje även fastän jag försöker. Jag ser ingen horisont eller glädje i det som förut varit min framtid, och glöm då inte bort att jag verkligen försöker.
Jag kan låtsas le, jag kan låtsas för er skull att jag mår prima och att jag inte har själsont just nu, men sanningen är att jag totalt tappat livsgnistan. Jag är mentalt sönder körd av alla glåpord jag fått motstå mig och nu riskerar jag inläggning, igen.. det är i alla fall så jag känner och vissa med mig.
Jag vill inte bli inlagd igen, vill inte känna mig utelämnad och så ensam som jag gjorde sist jag var inlagd för det hjälper ju inte direkt att känna så. Men fortsätter det på det här viset så kommer jag tillslut inte att ha något annat val. Jag klarar helt enkelt inte av att må såhär längre.