thewaytoahealthierme.blogg.se

Oj. Den här är en av de svåraste frågorna på listan. Jag kunde säga det jag spontant tänker: att jag förmodligen inte längre existerar på jordens kalla yta.. Men det vore som att ge upp kampen och det vägrar jag göra nu när jag har kommit så jävla långt.. jag vill kämpa och se en ljusare framtid, och det är därför jag har tänkt igenom mitt svar hela dagen på den här frågan och sol jag nämnde tidigare, det är ingen lätt fråga att svara på, men jag kommer iallafall att försöka.

Först och främst vill jag påpeka att jag nog är gift om tio år, iallafall om jag ska lyssna på vad pojkvännen vill. Jag vill dela min framtid med honom framförallt och om giftemål är något han vill så kommer inte jag stå i vägen för honom även om jag aldrig har sett eller ens tänkt på mig själv som gift. Men om tio år är jag nog det med den underbaraste kille jag någonsin skådat.

Sedan kommer vi till bil och körkort, tanken om det har slagit mig ganska många gånger genom livet, men det kräver att man kan fokusera på det man gör också och jag är en person som väldigt gärna tittar på omgivningen istället för på vägen. Men visst skulle det vara en befrielse att kunna ta sig dit man vill utan att oroa sig för att träffa människor som inte visar någon hänsyn till andra. Så om tio år kommer jag garanterat att iallafall äga ett eukort och en mopedbil.

Och så tar vi tankebanan vidare till mitt beslut att bo kvar där jag bor idag även om jag skulle vara gift. Konstigt kanske många tänker, att jag kanske vill gifta mig men inte bo ihop med min make. För mig är det inte konstigt alls överhuvudtaget då jag vet att jag föralltid kommer behöva det stöd jag har och får där jag bor idag. Boendestöd är inget alternativ för mig då jag har haft det tidigare men det har inte fungerat alls.

Jag kommer ha en sysselsättning som jag trivs med, och som uppfyller de få krav jag faktiskt har. Jag vill kunna gå till jobbet och känna att jag gör det jag kan och är bra på. Ett fast jobb är inget jag strävar efter att ha ens om tio år då jag vet att jag har specialintressen och det är svårt att hitta vettiga jobb med dom i åtanke och ja, dom hindrar mig från att ha ett bra betalt jobb, men samtidigt så är jag tacksam att jag har dom då det får mig att verkligen göra det jag kan och jag gör det jävligt bra!

Jag kommer dessutom, förhoppningsvis, att vara mentalt frisk, eller iallafall att jag få må mycket bättre än vad jag gör idag.

Och tillsist, men absolut inte minst, så om jag får må bättre mentalt om tio år, ja då vill jag verkligen få barn ihop med min pojkvän och bilda familj tillsammans med honom. Det är iallafall drömmen som jag har, för jag vet att jag skulle bli en väldigt bra mamma.